Nåja, nästan i alla fall. Det snöade både före och efter jul och det är sensationellt. Jag har bara sett snö kanske tre gånger under mina fem vintrar i London, varav det vita fluffet smalt bort omedelbart i två av fallen.
Jag har alltid tyckt att London (och England som helhet) bör ha snö under vinterhalvåret, det känns liksom rätt att de viktorianska radhusen och de röda brevlådorna ska ha ett snötäcke, det kan bli så väldigt mörkt och dystert här annars. Tydligen är det Dickens fel att alla i England drömmer om en vit jul trots att sådana är hemskt ovanliga. Fy skäms, mr Dickens!
Fast det spelar ju egentligen ingen roll, det viktiga är att vi trots allt fick snö i år, och att den stannade kvar i flera dagar. Jag älskade det, Bea älskade det, barnen och en massa andra älskade det också. Men jag kan ändå inte låta bli att le lite åt engelsmännen när det kommer snö, de är så himla gulliga. Här kommer några exempel på intressanta snöfenomen jag har bevittnat i London:
* Frusna rutor. Det är morgon, minusgrader och det har snöat under natten. Tanten vill köra iväg i sin bil och suckar högljutt när hon upptäcker att bilen (parkerad vid vägkanten i hyffsat brant backe) faktiskt har snö på vindrutorna. What to do, what to do? Jo, naturligtvis går hon in och hämtar en hink med varmt vatten som hon häller över rutorna. Jättesmart! Inte enbart för det omedelbart bildas ett nytt lager is på rutan (som ju fortfarande är väldigt kall) utan även för att vattnet i fråga rinner ner på marken och där fryser till is. Kommer säkert bli jättekul nästa morgon när tanten ska försöka starta sin bil som inte har….
* Vinterdäck. Det finns ingen i London som köper vinterdäck. Och visst, jag fattar att det kan kännas onödigt att införskaffa sådana när de behövs kanske tre dagar om året i genomsnitt. De slipper köpa vinterdäck, nemas problemas. Men det jag har svårt att förstå är när samma människor blir förvånade och överrumplade när bilen (som de alltså inte kan låta stå trots att den inte är utrustad för vinterväder) sladdar i snön eller inte kan starta i isbacken. Och de blir chockade och irriterade trots att samma sak händer varje år (jo, för det fryser alltid till någon dag under alla år, även om det kanske inte blir regelrätta snöoväder). Man kan ju tycka att folk, efter att ha haft körkort i ett tjogotal år, borde ha lärt sig att det faktiskt inte funkar att köra på som vanligt i vinterväglag. Men nä.
* Vilket leder till att radio, tv och tidningar kommer med överlevnadstips på hur man klarar av att resa någonstans i detta extrema väder (-2 celcius och 5-10 cm snö alltså). ”Ta med vatten, termos med varm dryck, varma kläder, telefon, choklad och andra snacks, filtar och extrahjul ifall du fastnar i en bilkö eller kör av vägen”, basunerar media ut. Detta är väl vettiga tips om man kör runt någonstans långt ifrån närmaste civilisation, men i södra England, där man inte kan komma bort ifrån folk ens om man vill, blir det närmast skrattretande. Om man nu fastnar i en bilkö och känner att man inte står ut mer är det faktiskt inte svårare än att kliva ut bilen och knalla ett tiotal meter så kommer man med största sannolikhet redan ha stött på både människor och byggnader, och om man är i London lär man dessutom inte vara alltför långt borta från en tunnelbanestation. Överlevnadstips känns lite overkill i sammanhanget.
* I februari, när det också snöade en hel del, blev Londons myndigheter kraftigt kritiserade för att de inte plogade/saltade/sandade stadens gator i tillräckligt stor utsträckning (läs: inte alls). De försvarade sig med att någort liknande aldrig hade hänt tidigare och att de helt enkelt inte visste vad de skulle göra. Ok, då förväntade man sig istället att de verkligen skulle kunna sina saker nu i december, men så blev det ju inte. Det var ungefär lika lite som blev gjort den här gången som i februari, lite bättre nu kanske. Fast jag gick faktiskt förbi en bil som sandade gatorna en gång – problemet var bara att det gjordes dagen innan det började snö, så allt snöslask frös liksom till is ovanpå sanden. Men ändå ett gott försök!
* Sedan har vi det där ytterst klassiska engelska fenomenet att allt som händer är vädrets fel. Och om det snöar är allt definitivt snöns fel, finns ingen annan anledning till att något inte står rätt till. Det största som hände den här gången var att alla Eurostar-tåg helt plötsligt slutade fungera för det var för stora temperaturskillnader inne i tunneln i förhållande till på marken. Och det var det tydligen ingen som hade tänkt på när man byggde tågen. Jag personligen drabbades i mindre skala när jag skulle hämta ut lite pengar från kommunen. Man får ett brev med en streckkod som man tar till posten, de scannar koden och man får sina pengar. Enkelt, kan man tycka. Men när jag kom dit och hade köat i tio minuter fick jag veta att deras system var sönder för det gick över internet och på grund av snön fungerade det inte sedan gårdagen. Jag sa inget om det, men i min tysthet ifrågasatte jag hur snön kunnat ta sönder internet, särskilt med tanke på att det fungerade finfint på alla andra ställen i London och systemet gått sönder igår men det hade varit snö på marken i en vecka…
Bea liked the snow
